Fräcka Fröken

Ok, nu befinner jag mig i samma sits igen - och för er som känner mig kanske ni tycker att detta inte är något förvänande. Det handlar om avstånd - nu snackar jag inte om den sortens avstånd jag har till ICA, Selected Style Topsohp och Tjallamalla etc (iofs har jag långt till allt och även det  är frustrerande), utan jag snackar om avstånd till pojkvännen! GAH! Detta är lika frustrerande som när ett trådlöst nätverk inte vill fungera.
     I alla fall, jag har varit i denna sits förut (and I don´t like it) men den här gången är det bara över sommaren - men tammefan jobbigare än förra gången (då var det på avstånd på heltid). Visst, det är en pain the ass att få lov att vara ifrån den man tycker om men även här som i allt annat finns det ett MEN. Detta MEN i denna fråga "om avstånd är bra eller dåligt" är att jag tror att man lär sig tänka över sina känslor och att uppskatta den andra i förhållandet mer. Det har jag iaf gjort. Nu är det såklart individuellt hur pass stark man är när det kommer till distansförrhållanden, men ett tips är att man inte ska tänka på hur långt det är emellan, utan att man ska tänka på att man kommer kunna ses ändå. För det gör man. Jag är ju veteran - lita på mig! Svaret på min fråga blir alltså att det är både bra och dåligt med distansförhållanden.